Anodiseringsteknik är en viktig och vanligt förekommande metod för ytbehandling av nya energimotorhus pressgjutgods i ny energi motorhus formgjutning. Anodiseringsprocessen är detaljerad och komplex. Det kan bilda en tät och hård aluminiumoxidfilm på ytan av motorhuset, vilket avsevärt förbättrar höljets korrosionsbeständighet, slitstyrka och dekorativitet.
Preliminär förberedelse
Rengöring och avfettning: Placera gjutgodset i en särskild rengöringsutrustning och använd ett rengöringsmedel eller avfettningsmedel för att noggrant ta bort olja, fett, damm och andra föroreningar på ytan. Detta steg är avgörande eftersom eventuella rester kan påverka bildningen och kvaliteten på det efterföljande anodiserade skiktet.
Alkalisk tvätt och polering: Efter rengöring måste pressgjutgodset tvättas alkaliskt för att ytterligare avlägsna den naturliga oxidfilmen och spårmetallföroreningar på ytan. Efter alkalisk tvättning görs ytan slätare och mer enhetlig genom polering, redo för anodisering.
Anodisering
Förberedelse av elektrolyttank: Det rengjorda pressgjutgodset används som anod och placeras i en elektrolyttank fylld med elektrolyt. Elektrolyten är vanligtvis sammansatt av sura lösningar som svavelsyra och oxalsyra. Den specifika sammansättningen och koncentrationen måste bestämmas i enlighet med materialet i formgjutningen och prestandan hos det erforderliga oxidskiktet.
Applicera spänning och ström: Efter att strömmen har slagits på appliceras en viss spänning och ström till elektrolyscellen. Under inverkan av det elektriska fältet reagerar aluminiumatomerna på ytan av formgjutningen med syrejonerna i elektrolyten för att bilda en aluminiumoxidfilm. I denna process måste parametrar som spänning, strömtäthet och temperatur kontrolleras strikt för att säkerställa kvaliteten och tjockleken på oxidskiktet.
Oxidationstidskontroll: Ställ in lämplig oxidationstid enligt den erforderliga oxidskikttjockleken och prestandakraven. Längden på oxidationstiden påverkar direkt oxidskiktets tjocklek och densitet. Generellt sett gäller att ju längre oxidationstiden är, desto tjockare är oxidskiktet, men för lång oxidationstid kan göra att oxidskiktet spricker eller lossnar.














